30/10-10 13.45
Nu har jag frågat Maria om vad som hände söndagen 24/10! (Illa att jag har så dåligt minne.) Det var ju den dagen som vi hade utflykt! Vi åkte till Assos - en jättefin hamnstad. Alla killarna var med och vi tittade på utsikten någonstans ifrån ;P. Usher gav mig någon slags klubba av smält socker på en pinne. Smakade inte så mycket men tanken var ju god. Vi åkte förbi någon olivoljefabrik där jag, Alice, Evelyn och Matilda passade på att leka av oss i lekplatsen utanför. Vi stannade till på något litet fik ute på landsbygden där killarna och några av oss (dock inte jag, någon måste ju hålla de andra grejer hehe) spelade fotboll - Sverige mot Turkiet.
Sedan åkte vi till en restaurang med badplats. Mats, Alice, Maria och Kerstin badade. Själv hade jag struntat i att ta med badkläder dit - tyckte inte att det var tillräckligt varmt och var inte på badhumör. Istället gick jag runt lite uppe på land. Anil gick runt och plockade stenar (det var en stenstrand) och hittade en som var formad som ett hjärta som jag sedan fick. Så söt.
Jag satte mig sedan hos killarna och snackade och blev bjuden på pomme med majonäs och ketchup i bröd. De i princip matade mig, precis som de gjort hela tiden hah.
På bussen påväg hem till hotellet (som för övrigt egentligen inte är ett hotell utan vattenverkets gästboende) satte jag mig till slut längst bak hos killarna, folket runt omkring mig låg och sov så hade roligare där. Taskin försökte lära mig lite turkiska men det försvann snabbt igen. Har dock lyckats få in att
hår = saç,
svart = siyah,
skål = şerefe,
ursäkta = pardon,
ok = tamam,
tack = teşekkürler
och hej = merhaba.
Hur som helst, vi fick någon timme på oss på hotellet för att fixa oss innan vi åkte till universitetet för att gå på middag med show som de så snällt planerat för oss. Det blev tre rätters med musik till maten och till och med lite dans.
Mot slutet köpte Taskin en öl åt mig och jag satte mig borta hos killarna. Det är lite frustrerande att förstå att de pratar om mig utan att förstå vad de säger. Kemal var inte med på kvällen heller så jag hade inte direkt någon som kunde översätta. Aja, tror inte att de sa något elakt om mig i alla fall, men jag kände mig som ett husdjur där jag satt tyst och lyssnade på deras turkiska samtidigt som jag blev omrustad i håret och matad med frukt. Och Zeki och jag satt och räckte ut tungan åt varandra, som vi gjort ända sedan kvällen på utestället uppe vid utsiktsplatsen. Vet inte varför men han och de andra verkar tycka att det är kul i alla fall hah.
Efter det åkte vi som sagt hem till Anil och Usher på homeparty. Det var den dagen det!
På måndagen hade vi sovmorgon. Vi åkte och hälsade på en låg/mellanstadieskola (eller det var nog till klass 8.. De har ju inte riktigt samma system som vi har.). Vi fick en varsin ros av lärarna där och en kille på kanske 12 år kom fram och började prata med mig. Sedan när vi skulle åka tog vi gruppfoto på trappan och killen ville ta ett kort med mig. Hade ingen kamera med mig så drog honom intill mig så att han fick vara med mig på de andras foton i alla fall. Hade min arm om hans axlar och han sin arm om min midja. Han blev jätteglad haha Så söt. När vi sedan skulle gå mot bussen stod han bland sina kompisar och vinkade åt mig. blev dock stannad av en massa småtjejer som drog fram sina mobiler och ville bli fotade med mig. Jag stod där och log in i alla kameror och började bli lite stressad av att stå där ensam kvar med eleverna på skolgården. Då kom killen fram till mig igen och pussade mig på kinderna innan jag var tvungen att springa till bussen som stod och väntade.
Sedan åkte vi till universitetet och åt. Tyvärr inte speciellt gott om jag minns rätt. Därefter skulle vi sitta och diskutera med blivande engelsklärare i 45 minuter. Knappast lyckat! Vi 12 svenskar satt längst fram i klassrummet, vända mot de närmare 40 turkarna och alla bara pratade i munnen på varandra. De var inte speciellt bra på engelska (känns sådär när det är just engelska de bör vara bra på om de ska bli lärare i det ämnet!) och det blev inte mycket till diskussion. Den enda läraren som var där inne var en turkisk lärare, så där fick vi inte direkt hjälp heller. Helt misslyckat med andra ord.
Sedan var det dax för att åka till en tv-studio för att bli filmade och vara med i turkisk tv! Sa precis innan till Taskin att jag hoppas att jag inte behöver prata något. Jag var den första eleven som programledaren vände sig till..
Aja, gick ju rätt bra i alla fall. Och helcoolt att vara med i turkisk tv! (Visserligen bara lokalt i Balikesir, men ändå.)
Sedan åkte vi till en restaurang med badplats. Mats, Alice, Maria och Kerstin badade. Själv hade jag struntat i att ta med badkläder dit - tyckte inte att det var tillräckligt varmt och var inte på badhumör. Istället gick jag runt lite uppe på land. Anil gick runt och plockade stenar (det var en stenstrand) och hittade en som var formad som ett hjärta som jag sedan fick. Så söt.
Jag satte mig sedan hos killarna och snackade och blev bjuden på pomme med majonäs och ketchup i bröd. De i princip matade mig, precis som de gjort hela tiden hah.
På bussen påväg hem till hotellet (som för övrigt egentligen inte är ett hotell utan vattenverkets gästboende) satte jag mig till slut längst bak hos killarna, folket runt omkring mig låg och sov så hade roligare där. Taskin försökte lära mig lite turkiska men det försvann snabbt igen. Har dock lyckats få in att
hår = saç,
svart = siyah,
skål = şerefe,
ursäkta = pardon,
ok = tamam,
tack = teşekkürler
och hej = merhaba.
Hur som helst, vi fick någon timme på oss på hotellet för att fixa oss innan vi åkte till universitetet för att gå på middag med show som de så snällt planerat för oss. Det blev tre rätters med musik till maten och till och med lite dans.
Mot slutet köpte Taskin en öl åt mig och jag satte mig borta hos killarna. Det är lite frustrerande att förstå att de pratar om mig utan att förstå vad de säger. Kemal var inte med på kvällen heller så jag hade inte direkt någon som kunde översätta. Aja, tror inte att de sa något elakt om mig i alla fall, men jag kände mig som ett husdjur där jag satt tyst och lyssnade på deras turkiska samtidigt som jag blev omrustad i håret och matad med frukt. Och Zeki och jag satt och räckte ut tungan åt varandra, som vi gjort ända sedan kvällen på utestället uppe vid utsiktsplatsen. Vet inte varför men han och de andra verkar tycka att det är kul i alla fall hah.
Efter det åkte vi som sagt hem till Anil och Usher på homeparty. Det var den dagen det!
På måndagen hade vi sovmorgon. Vi åkte och hälsade på en låg/mellanstadieskola (eller det var nog till klass 8.. De har ju inte riktigt samma system som vi har.). Vi fick en varsin ros av lärarna där och en kille på kanske 12 år kom fram och började prata med mig. Sedan när vi skulle åka tog vi gruppfoto på trappan och killen ville ta ett kort med mig. Hade ingen kamera med mig så drog honom intill mig så att han fick vara med mig på de andras foton i alla fall. Hade min arm om hans axlar och han sin arm om min midja. Han blev jätteglad haha Så söt. När vi sedan skulle gå mot bussen stod han bland sina kompisar och vinkade åt mig. blev dock stannad av en massa småtjejer som drog fram sina mobiler och ville bli fotade med mig. Jag stod där och log in i alla kameror och började bli lite stressad av att stå där ensam kvar med eleverna på skolgården. Då kom killen fram till mig igen och pussade mig på kinderna innan jag var tvungen att springa till bussen som stod och väntade.
Sedan åkte vi till universitetet och åt. Tyvärr inte speciellt gott om jag minns rätt. Därefter skulle vi sitta och diskutera med blivande engelsklärare i 45 minuter. Knappast lyckat! Vi 12 svenskar satt längst fram i klassrummet, vända mot de närmare 40 turkarna och alla bara pratade i munnen på varandra. De var inte speciellt bra på engelska (känns sådär när det är just engelska de bör vara bra på om de ska bli lärare i det ämnet!) och det blev inte mycket till diskussion. Den enda läraren som var där inne var en turkisk lärare, så där fick vi inte direkt hjälp heller. Helt misslyckat med andra ord.
Sedan var det dax för att åka till en tv-studio för att bli filmade och vara med i turkisk tv! Sa precis innan till Taskin att jag hoppas att jag inte behöver prata något. Jag var den första eleven som programledaren vände sig till..
Aja, gick ju rätt bra i alla fall. Och helcoolt att vara med i turkisk tv! (Visserligen bara lokalt i Balikesir, men ändå.)
Kommentarer
Trackback
